folk som läser denna bloggen tycker säkert att jag är en idiot som inte ens kan vara arg på honom.
Men det är faktiskt så, jag kan inte vara arg på honom. Hade man hört rösten som pratade i andra sidan
av telefonen igårkväll när han ringde mig, så hade man inte kunnat vara arg. Han lät som ett litet barn när
han sa ; jag vill bara hem ! Mina tankar är ; fyra månader går kanske ganska snabbt, men stackars människa.
jag kan helt enkelt inte vara arg på honom, jag har vetat sedan innan att han satt häktad, för då berättade han
att han hade permision.. Sedan har jag inte hört mer om det, men nu vet jag ju verkligen varför han betett sig
lustigt och innerst inne så hade jag nog också betett mig sådär. Att sitta inne är väl kanske inte något man skryter om. han har snart suttit inne i en vecka och jag förstår att det börjar ta på psyket på honom.. det enda jag vill nu är egentligen att han ber sitt ex fara åt helvete och jag vill enbart finnas där för honom. Nu har han en anledning till att han inte kan höra av sig när han vill. och jag har ingen anledning att vara arg på honom för det.