idag är verkligen ingen bra dag. N skickade och sa att han inte ville ha med mig att göra mer.
att jag inte ens skulle svara på det meddelandet, för nu var det över, jag skulle bara glömma allt.
Strax efteråt ringde han mig, två gånger, såg jag senare. Han fick ett svar ; lönt att ringa, verkligen!
så ringde han igen och jag svarade. Det var mer ett tyst samtal från min sida, medan han babblade på
om att han inte orkade med mig osv. jävla idiot !

jag får panik, jag klarar inte av det här längre!
jag vill inte ha det såhär, jag vet att det är mitt
eget, enbart mitt eget fel. Jag vill ha det ogjort,
jag kan inte få det ogjort.. Det extremt söta
kuvertet kom i min hand idag, 8500 säger mer
än tusen ord just nu, mest ; FÖRSVINN !

Jag och C är vänner, det funkar bra, även om han pussade mig och skrev ; miss you babe!
Han vill inte ha förhållande, det ville inte jag heller från början. Min längtan efter att få se N
gör nog att jag skulle kunna ta vem som helst, därför är det nog inte bra att jag träffar någon
ny !

Jag saknar N så in i bomben! Pratade med honom i telefon häromdagen, det känns så jäkla bra,
han är den enda jag kunnat vara helt ärlig mot den senaste tiden, är inte det knepigt så säg!
Han kommer hem den 22, vet inte riktigt hur länge han är hemma, hoppas på en träff iallafall!

jag återkommer !

mitt liv är ett helvete och jag vill inte leva !
idag har jag gjort det största misstaget i hela mitt liv.
det har ingeting med kärleken att göra...

nu har jag träffat C ett antal gånger, och visst vi har pussats och sådär.
Jag börjar bli rädd att jag gör det komplicerat för mig själv, jag vet inte.

jag skickade iväg ett sms till N, när jag var påväg till C, att jag var trött på
att kriga om honom och att han kunde hälsa M att hon vann, eftersom de skulle
ses den dagen inne på anstalten..
Under tiden jag var hos C ringde N mig 9 gånger.
När jag kom hem ringde han mig och vi pratade.

jag sa som det var; jag tycker om honom osv. vi pratade om att jag varit hos H,
och ja, vi hade ju sex. Han tyckte att jag playade honom osv. Vi pratade ett tag,
han tyckte att jag skulle avvakta några dagar, inte höra av mig till honom, typ
ta bort hans nummer, så skulle han höra av sig , idag eller imorgon.. Så skulle
jag få tänka på vad jag vill, för han är inte ute efter fler tjejkompisar och vill jag
inte ha honom, så säger vi upp kontakten.

jag vill ha honom, men jag vill inte att han ska ha kontakt med M, enligt N kommer
hon att gå vidare, med tiden.. Just nu håller hon på att "bråka" med en annan tjej
på facebook , som tydligen ska träffa N i jul..

med andra ord, imorgon ska jag typ skicka till N och säga ; ja eller nej , om jag är
intresserad av honom eller inte...

MEN.. C då? Börjar jag tycka om honom, eller nej ?

update !

sedan jag skrev här sist, det vill säga sjukt längesedan, så har mitt liv förändrats en del.
Jag har varit på psykologsamtal två gånger, senast idag. Dessa samtal ger mig faktiskt
väldigt mycket, men det sätter igång mitt hjärnkontor så det snurrar om det..
På samtalen har man kommit fram till att mitt problem inte är svartsjuka, utan det handlar
mer om att jag lägger all skuld på mig själv och tydligen har jag gjort det enda sedan jag
var liten, vilket jag kan känna igen när man sitter och pratar med dom där. Väldigt lustigt.

Jag pratar fortfarande med N. Vi har daglig kontakt och jag längtar till december när han
har permission och får komma hem. Han vill i allafall träffa mig, sedan är det upp till mig,
säger han. Så det blir antagligen att vi ses, han är nog den enda jag pratar med om mina problem,
han vet att jag mår dåligt och han ringer mig lite då och då för att prata..
jag har aldrig gjort sådant förr, men jag är glad att han finns för mig.

för att citera honom innan idag när vi pratade och jag sa att det inte var meningen att skriva
till honom när jag mår dåligt, han har det kasst nog.. 
; "du bryr dig om mig, jag bryr mig om dig. Så är det bara !"

jag har såklart en annan blogg också, för dig som vill får väl helt enkelt fortsätta följa mitt liv där,
dock är det inte lika "öppet" som här, eftersom min familj läser den. Men blir det för mycket detaljer,
så kommer här inlägg , jag måste skriva av mig, liksom !

jag har dåligt samvete för att jag inte berättar längre hur jag har det här.
Just nu händer det så sjukt mycket, jag blir inte klok på mitt liv och jag
är bara allmänt förvirrad, vet inte om jag ska tro på vad jag gör eller om
jag ska skita i allt ?!

idag är dagen då jag snart ska vara och prata med en psykolog.
dagen då jag tvekar på att gå dit, jag vill absolut inte gråta, det
vore väldigt hemskt ! Jag tog ju bort exet på facebook igår, nu har
hon givetvis gått in på min blogg, det är ju sista vägen där hon kan
nå mig. Ska man behöva sätta lösenord på grund av en människa?

tro det eller ej, men man tar åt sig när hon skriver att man är fet, ful
och äcklig. Det är inte som när kissie osv för negativa omdömen, det
är inte personligt på samma vis..

har ni några tips  ?

Har precis tagit bort exet som vän från facebook, jag är trött på att se att hennes vänner och hon sitter och säger att dom vill döda horan hit och dit. Till folk som frågar hur det går med n, så säger jag att jag gett upp honom på grund av exet.. det är inte så, han värmer mitt hjärta, tro det eller ej! Det är i princip enbart en vän och syster som vet om att jag pratar med honom och att han sitter inne. Det får nog förbli på detta sättet.. Sedan får vi se hur det blir när han kommer ut, det är dock februari då, mycket kan hända..

imorgon ska jag till psykologen och jag börjar bli rädd för det !

var och klippte mig innan, det är pappas ex.. Hon frågade vad jag gjort på handen.. Världens sämsta historia drog jag till med ; jag skar mig när jag jobbade och skulle öppna en medicinpåse. MEN VAKNA !

jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Han verkar inte alls må bra nu, jag känner skuld..
jag kommer alltid tänka på honom om jag ser min egen hand, det finns ingen förklaring
mer än att den är uppskuren, det skulle inte kunna vara en katt eller så, jag vet inte hur
jag ska säga. Men det är spår av honom, på ett sätt gillar jag det, på ett annat inte..

jag har alltid velat ha ett ; a la carolina gynning liv, det har jag nu;
jag gillar en kriminell kille och kan inte släppa honom !

jag sa igår att jag skulle testa på att skära mig, mest för att se om det fanns smärta när man mår såhär..
det gjorde inte ont, ont gjorde det när jag skulle skölja bort blodet, som knappt gick bort.. Hur döljer man
något sådant för sin pappa. Det är på handen !

har man inte problem, så skaffar man sig !
jag hatar allt just nu !

jag bad honom ringa mig ikväll, jag ville be om förlåtelse. Han sa att han var i en knipa nu, det är jag som satt honom där. (sa han inte, men jag vet att det är så) Hans ex håller fortfarande på och kommer nog alltid att göra det. Nu har han iallafall sagt att han inte vill döda mig, tycker inte att jag är en hora och att hon inte är gravid. Det enda han vill är att jag inte ska svara henne. Jag lovade att jag inte skulle göra det och jag tänker faktiskt hålla det. Tog inte lång tid innan hon skrev till mig igen, så jag skickade iväg ett sms om att hon skrev igen. Tillbaka får jag ; kom ihåg vad du lovade ! Givetvis , sa jag.

jag hatar mitt liv, dels för att jag förstör för mig själv, framförallt för HONOM!

just nu vill jag bara se blod på min kropp! ett rakblad imorgon,
vill se om det hjälper eller om det gör ont.

han ringde mig när jag satt på tåget, givetvis hörde jag knappt. Men han frågade iallafall vad jag höll på med. Han sa att hans ex ringer honom hela tiden osv. Jag sa som det var att det är hon som skrev till mig och så. Han ville inte att jag skulle svara henne. Okej, det kan jag sluta med. Men nu är frågan, är han på hennes sida och hatar mig eller är han inte det? jag blir rädd.

folk som läser denna bloggen tycker säkert att jag är en idiot som inte ens kan vara arg på honom.
Men det är faktiskt så, jag kan inte vara arg på honom. Hade man hört rösten som pratade i andra sidan
av telefonen igårkväll när han ringde mig, så hade man inte kunnat vara arg. Han lät som ett litet barn när
han sa ; jag vill bara hem ! Mina tankar är ; fyra månader går kanske ganska snabbt, men stackars människa.
jag kan helt enkelt inte vara arg på honom, jag har vetat sedan innan att han satt häktad, för då berättade han
att han hade permision.. Sedan har jag inte hört mer om det, men nu vet jag ju verkligen varför han betett sig
lustigt och innerst inne så hade jag nog också betett mig sådär. Att sitta inne är väl kanske inte något man skryter om. han har snart suttit inne i en vecka och jag förstår att det börjar ta på psyket på honom.. det enda jag vill nu är egentligen att han ber sitt ex fara åt helvete och jag vill enbart finnas där för honom. Nu har han en anledning till att han inte kan höra av sig när han vill. och jag har ingen anledning att vara arg på honom för det.

det blev en turbulent natt för mig, gick inte och la mig förrän 2,30. Råkade vara inne på facebook samtidigt som exet, hans ex alltså. Detta resulterade i att hon gick på mig, som jag väntat mig. Synd att man inte kan kopiera vår konversation, isåfall hade ni fått se detta. Om jag är svartsjuk så är hon psykiskt svartsjuk. Nu skriver hon ut på facebook att dom ska ha barn och jag vet inte allt, till mig, men ändå så att alla ser. Och enligt henne vill han döda mig för att jag är ful och äcklig. Men ändå var det han som tjatade på mig att vi skulle ses och han körde 30 mil för att träffa mig första gången ? man blir lite fundersam ibland.. så jag slutade min natt med ett sms till honom;

n, även om det kommer att bli fyra jävligt dryga månader för dig, så finns jag om du vill prata. Om inte annars så ses vi när du ska döda mig. Hoppas du blir en bra pappa ! <3

jag vill egentligen inte blanda in honom, han sitter inne och kan knappt försvara sig, han kan inte titta på facebook och se vad vi skriver, han lever i en ovisshet och vi båda skickar sms till honom. Han om någon kommer ju blir skadad..

jag behöver verkligen ert råd nu, vad hade ni gjort?
jag nämnde ju tidigare att jag skrivit till honom på facebook;
ah, saknad <3. Detta satte liv i luckan, såklart. Hans ex har startat.
Jag skickade iväg ett sms till honom att jag varit dum och skrivit det,
hans svar var ; vad var felet med att skriva det?
ibland får jag en känsla av att han vill att jag ska skriva så, ibland inte.

och nu kommer jag inte kunna träffa honom på ASLÄNGE !
jag kan ju inte ens svara folk som frågar ; ska du inte träffa n mer?
nej , han sitter inne ? Så kan jag ju verkligen inte säga.


jag har en pappa som jobbar på häktet och mitt hjärta för en som sitter inne.

idag har jag jobbat kväll, hade fått ett sms av honom. Jag hade ju skrivit till honom imorse; hade du tänkt ignorera mig länge till, eller ?
han skrev; förlåt:( men det finns saker om mig du inte vet om, saker som jag skäms över att säga. Men du kommer inte att tro mig :(
jag var lite känslokall som svar, faktiskt.
svaret jag fick av honom sedan gjorde mig kall i hela kroppen, då menar jag verkligen hela. Fast samtidigt så blev jag lättad.
han hade ljugit för mig hela veckan, han sitter inne i norrköping.
Saken är att jag kan inte vara arg på honom, jag lider med honom istället.
Han lät så ledsen när han ringde mig, han bad om förlåtelse och innerst inne tror jag att han är världens bästa människa, jag vill inte tro något elakt om honom, jag kan inte göra det. Vi har pratat i över tre år !
jag har en klump i hjärtat, mest över att han ska sitta inne i fyra månader, med permision över jul..

jag är inte arg på honom, tyck det låter sjukt, men det finns en anledning till att han varit som han varit
och jag tyckte det var starkt gjort att han kunde ringa mig och förklara sig, det hade inte jag gjort.

ska man vänta i fyra månader, eller vad ?

igår pratade jag lite med honom, det gick käpp rätt åt helvete, mina tårar rann för kinderna och jag kom inte fram till något vettigt mer än att han nog inte vill ha med mig att göra eller något. Han kan inte ens svara på mina frågor om han ens menat det han sagt åt mig.

jag förstår fortfarande inte, det var han som ville träffas på direkten, det var han som sa att han saknade mig först, det var han som ville ses igen. Jag hade aldrig ens tänkt att träffa honom, varför gjorde jag det ?

idag funderar jag på att skriva till honom på facebook; saknad <3 och sen kan ju hans lilla ex se det, så blir det liv i luckan, för det är ju redan kört för mig, vad tycker ni ?

jag tror det är kört för min del nu, jag tror jag måste inse och gå vidare. Nu kan han inte ens svara mig på mina sms. Det verkar som om han tagit tillbaka exet och isåfall hatar jag verkligen att jag åkte till honom!

det var ju för fan han som ville  ! =/