idag har jag jobbat kväll, hade fått ett sms av honom. Jag hade ju skrivit till honom imorse; hade du tänkt ignorera mig länge till, eller ?
han skrev; förlåt:( men det finns saker om mig du inte vet om, saker som jag skäms över att säga. Men du kommer inte att tro mig :(
jag var lite känslokall som svar, faktiskt.
svaret jag fick av honom sedan gjorde mig kall i hela kroppen, då menar jag verkligen hela. Fast samtidigt så blev jag lättad.
han hade ljugit för mig hela veckan, han sitter inne i norrköping.
Saken är att jag kan inte vara arg på honom, jag lider med honom istället.
Han lät så ledsen när han ringde mig, han bad om förlåtelse och innerst inne tror jag att han är världens bästa människa, jag vill inte tro något elakt om honom, jag kan inte göra det. Vi har pratat i över tre år !
jag har en klump i hjärtat, mest över att han ska sitta inne i fyra månader, med permision över jul..

jag är inte arg på honom, tyck det låter sjukt, men det finns en anledning till att han varit som han varit
och jag tyckte det var starkt gjort att han kunde ringa mig och förklara sig, det hade inte jag gjort.

ska man vänta i fyra månader, eller vad ?