den tredje historian är nog också den mest patetiska, om det är det rätta ordet, vill säga.
Det var en kille från sthlm som jag fick kontakt med, han var dessutom dundersnygg och
då menar jag verkligen snyggast föralltid liksom. Jag tänkte direkt att han därför inte var
något för mig. Jag började inbilla mig att han var med en massa andra tjejer, trots att han
skickade en söt nalle till mig i julklapp, utan att vi ens setts. Ja, jag blev till och med svartsjuk
innan vi ens hade träffats. I efterhand har jag dock haft rätt, han hade tydligen varit "tillsammans"
med en uppe i sthlm samtidigt som han var nere hos mig i Skåne hemma hos min familj. Ett
distans förhållande är verkligen inget att rekommendera om man är som mig, fy fan vad dåligt
jag mådde under denna period som ändå varade i några månader. Varje dag gå runt med en
klump i magen om man har fått ett sms eller inte. I mars lämnade han mig, bara någon dag efter
att jag bokat min biljett till sthlm för att åka upp till honom. Jag var sjukt ledsen, kunde varken
äta, vara vaken, knappt andas. Dagen efter tvingade mina vänner mig med ut för att festa inför
studenten, det är nog det bästa jag gjort i mitt liv.

svartsjukan var nog att han inte orkade med mig, jag ville veta vad han gjorde allt för ofta, kanske.